Berg begrundar – januari/februari 2013
Samlade Twitter-omdömen för januari och februari 2013. Började året med att ta tag i några av förra årets mest lovande spel som jag inte hade hunnit spela. Kontentan är att 2012 var ett fantastiskt starkt indiespelsår med Dust, The Walking Dead och inte minst Journey i toppen. Filmmässigt har året börjat med lika delar fullträffar som rena bottennapp, och allt däremellan, där en nybliven absolut favoritfilm i form av Cloud Atlas lyser starkast.
Spel
- Dust: An Elysian Tail (360) är ett vackert sagoäventyr med följsamma strider. Hjärtvärmande och välspelat. 2012:s Bastion! 2012:s spel? 5/5
- Groteskt våldsamma Hotline Miami (PC) bjöd på pulshöjande pusselaction och effektfull presentation. Härligt obekvämt budskap också. 4/5
- Ok, Journeys (PS3) känslosvallande resa, wow. Har inte bölat så på... ja, wow. 5/5
- Trots handling som mest är en rad ursäkter till brutalt övervåld är Max Payne 3 ett stabilt actionspel med påkostad presentation. 3/5
- Spec Ops: The Line (PC) är ok action med mörk och skärskådande handling. Personligen något missriktat budskap, men sjukt effektfullt ändå. 4/5
- Thirty Flights of Loving (PC) har en kort och inte särdeles spännande handling, men en väldigt unik och engagerande berättarteknik. 3/5
- Telltales The Walking Dead (PC) s1 gav nagelbitande spänning och emotionellt engagemang där varje val väger tungt i hjärtat. Superbt. 5/5
Film
- Aliens special edition har en närmast perfekt avvägning mellan spänning, action och atmosfär. Står sig riktigt starkt än idag. 4/5
- Gamla klassikern Andromeda Strain håller hög klass trots åldern. Något finesslös med dagens mått men bra tempo och tät spänning. 3/5
- Matinéäventyr. Hjärtskärande. Spänning. Livsglädje. Futuristiskt big brother-förtryck. Vackert dyster post-apokalyps. Cloud Atlas. 5/5
- Stilistisk och kallt rå action i välspelade Drive. Vansinnigt snygg presentation och effektfulla tempoväxlingar. 4/5
- Event Horizon täta atmosfär besudlas av billig pop-up-skräck. Dess välgrundade uppbyggnad faller på lösryckta konsekvenser. 1/5
- Hesher var trots superb casting mest konstig. Klart småkul och lättittad men alldeles för självupptagen och plastigt pretentiös. 2/5
- Moon var ytterst atmosfärisk och jordnära (fast ändå inte, hah!) personligt scifi. Unik i såväl premiss som utförande! 4/5
- Nog gav Underworld: Rise of the Lycans väldigt lite nytt till handlingen, men fortfarande snygg och underhållande vampyr-action. 3/5
- Underworld: Evolution kändes först som en fräsch ny vinkel men var "bara" mer okonstlat och snyggt actionspektakel. 3/5
Tv-serier
- Avatar säsong 2 fortsätter vara charmigt underhållande men något enkelspårig. Mörkare och djupare teman sipprar dock fram. 3/5
- Tredje och sista säsongen av Avatar: The Airbender lyfte inte serien nämnvärt, men var ett fint avslut. 3/5
- Sammantaget var Avatar: The Last Airbender en bra tecknad serie från väst, men lågt under de bästa japanska motsvarigheterna. 3/5
- Svart brittisk humor slår sällan fel. Mycket riktigt är Black Books korta säsong 1, om än något ojämn, överlag riktigt underhållande. 3/5
- Buffy säsong 3 fortsätter med lika delar god stämning som corny och skitskumma händelser. Mest intressant story arc hittills dock. 2/5
- Dollhouse säsong 1 överraskar med fantastisk premiss, härligt oförutsägbar handling och karismatiska karaktärer. Ruskigt wtf-slut. 4/5
- Även om Jekyll inte är det bästa Moffat skrivit är det en överraskande mörk och skruvad nytolkning av Jekyll & Hyde. 4/5
- The Lost Room har en stark premiss samt upplägg som tilltalar mig så skarpt att jag lätt förlåter det lite tafatta slutet. 4/5
Berg begrundar – december 2012
Samlade twitter-omdömen för december 2012. Spelsvackan fortsatte 2012 ut men det har redan hunnit bli god bättring på det när jag arbetar mig igenom några av 2012:s mest intressanta titlar. Höjdpunkterna för december var dock klart den fullständigt fenomenala tredje säsongen av Sons of Anarchy och den storslaget charmiga filmen Hobbit: En oväntad resa.
Spel
- Devils Attorney (iOS) bjuder på strålande presentation men aningen enkelspårigt gameplay. Klockren toalettunderhållning! 4/5
Film
- Tog äntligen tillfälle i akt att se Oscars-vinnande The Artist. Charmig så det förslår. Vackert mörk dock underhållande. 4/5
- Hobbit: En oväntad resa var magiskt bra! Fullspäckat av färgstarka karaktärer. Vacker presentation med spänning, humor och tårar. 5/5
- Indie Game The Movie var en förvånansvärt rörande dokumentär om upp- och nedgångarna som enslig indiespelsutvecklare. 4/5
- Har länge velat se Juno och den var precis så charmigt quirky och feel good-mysig som jag hade hoppats. 4/5
- Trots relativt ointresse kring South Park var glimten bakom kulisserna i 6 Days to Air klart underhållande och intressant. 3/5
- Underworld: Evolution ger mer härligt snygg vampyraction. Fortsatt outnyttjat handlingspotential, men jag älskar universumet! 3/5
Tv-serier
- Avatar the Last Airbender säsong 1 var inte mycket mer än smått underhållande dock banal anime. Hoppas senare säsonger är bättre. 2/5
- Plöjde igenom helt fenomenala Sons of Anarchy säsong 3! Seriens starkaste story arc, superba twister och karaktärer faller på plats. 5/5
- Efter en väldigt ojämn men överlag spännande säsong 2 av The Walking Dead gör uppbyggnaden till säsong 3 väntan närmast olidlig. 3/5
Berg begrundar – oktober/november 2012
Samlade Twitter-omdömen för oktober och november 2012! Vi arbetar oss stadigt igenom filmerna i hyllan samtidigt som vi fuskar genom att hyra lite nyare alster ^^ Spelsnåla månader, men det börjar det redan bli ändring på.
Spel
- Angry Birds Star Wars (iOS) är nog det bästa i serien jag har spelat. Men det är fortfarande inte riktigt min typ av spel. 2/5
- Asuras Wrath (360) är en vansinnigt episk interaktiv anime. Maffiga och överlag underhållande strider, minimal interaktion. 3/5
- Asuras Wrath DLC. Ep 11.5 & 15.5 smått spännande fluff. Part IV euforiskt episkt avslut. Lost Episodes utsökt udda sidospår.
- Rayman Jungle Run (iOS) är som ett litet Super Meat Boy light med tajt kontroll och perfekt upplägg för formatet. Grymt! 4/5
Film
- Snyggt actionspektakel med en charmigt kaxigare Amazing Spider-Man. Något svag uppbyggnad men härligt klimax. Uppföljare ja tack! 3/5
- Cabin in the Woods - så mycket skräck/gore jag tolererar, tät spänning och finurlig premiss i intressant universum. 3/5
- Cube är en gammal kultklassiker jag inte sett tidigare. Fasligt ojämnt skådespel men tät spänning och coolt koncept. 3/5
- Devil var spännande och lagom otäck. Klaustrofobiskt koncept som höll filmen ut, men inget särdeles unikt. 3/5
- From Paris With Love var en rörig sörja. Tung action. Pinsam premiss. Travolta grym. Myers plågsamt usel. Rätt underhållande ändå. 2/5
- The Hunger Games - troligen starkare relationer i bokform. Aningen förutsägbar. Annars underhållande äventyr i härligt universum. 3/5
- The Iron Ladys färgstarka karaktärsporträtt var nyanserat avslöjande, utan egen koll på engelsk historia dock ytterst osympatisk. 3/5
- Mörkt och brutalt karaktärsporträtt i The Killer Inside Me. Relativt platt och slätstruken, trots det mörka temat. 2/5
- Spontanbio med gott resultat i Looper. Lagom finurligt tidsresande i spännande utförande med atmosfärisk stämning! 4/5
- Old Boy - tredje tittningen. Fortfarande sjukt obehaglig. Fortfarande vansinnigt bra. 5/5
- Snygg och något episk fantasy-tolkning av klassisk saga i Snow White & the Huntsman. Ryckigt berättad men annars underhållande. 3/5
- Trots skepsis mot found footage-formatet var Trolljägaren strålande! Fantasifullt, snyggt upptäckande i nivå med Jurassic Park. 4/5
- Återvände till Underworld för att fräscha upp minnet för uppföljarna. Älskar premissen och världen. Stilig action som underhåller. 4/5
- Femte november blev faktiskt omtittning på V for Vendetta. Sjukt snygg. Episkt episk. Emotionellt engagerande. Så jävla bra. 5/5
Tv-serier
- Buffy: The Vampire Slayer säsong 1 lider av samma ostighet och plastmonster som Dr Who säsong 1. Charm och potential finns dock under ytan. 2/5
- Fringe säsong 1 bjöd på spänning, lite knasig logik men underhållande sci-fi-universum. Lovar gott inför följande säsonger! 3/5
- Sons of Anarchy säsong 1 är svårbedömd. Jag älskar den dystra stämningen, men lyckas inte fånga mig helt. Slutet gav dock stort sug! 3/5
- I Sons of Anarchy säsong 2 spinner historien vidare ner i mörker och misär i äkta The Shield-anda. Och jag börjar älska det! 4/5
- Studio 60 on the Sunset Strip en andra gång. Fortfarande fantastisk. Hjärtvärmande och karaktärstarkt drama av bästa sort. 5/5
- Plöjde för några veckor sedan igenom Ulvesson & Herngren. The Office möter Studio 60 på svenska. Småkul och mysigt. 2/5
Böcker
- Mörkt filosofiskt grubblande postapokalyps i Metro 2033 (ljudbok). Många långa sidospår men allt knyts ihop väl. Fantastisk berättare. 3/5
- Sherlock Holmes är underbart överlägsen och kaxig i A Study in Scarlet (ljudbok). Något snålt med mysterium men överflöd av karisma! 4/5
Glaset är tomt, men juicen inte riktigt slut
Jag har bloggat till och från under namnet Ettglasjuice i ett antal år nu. Det har varit många turer fram och tillbaka för att försöka hitta ett upplägg jag trivs med och känner att jag orkar med.
För ett tag sedan bestämde jag mig för att blogga bara "för min egen skull". Inlägg skrivna av mig och för mig mest för att få ner mina åsikter om inmundigad underhållning. Sen fick folk läsa bäst de ville. För lite mer än en månad sedan tog jag dock en ordentlig funderare över hur mycket det egentligen var "för min egen skull" som jag skrev. Hur mycket dokumenterandet av mina åsikter var värt i kostnad sett till tid och tanke.
Det tog ungefär en månad innan jag var säker på att det inte är mödan värt. Framför allt är jag trött på att varenda gång jag ser en film, läser en bok, tittar på en serie eller spelar ett spel överväga hur jag ska formulera mina åsikter när jag väl är "klar". Det är inte ovanligt att jag på senare tid en tredjedel in i en film har fokuserat mer på hur jag ska beskriva det jag sett än att faktiskt aktivt titta.
Tack vare Micke började jag överväga hur jag skulle kunna göra en nystart för bloggen som skulle kunna bli en bra medelväg där jag kan fortsätta samla mina omdömen men få mer utrymme och tid att faktiskt skriva något kul och tänkvärt. Lösningen som jag har i åtanke är att integrera omdömen skrivna på twitter direkt på bloggen och låta inläggen vara mer sporadiskt skrivna mer ingående tankar kring olika underhållningsformer. Exakt hur det kommer se ut vet jag inte idag och inte heller när jag kan tänkas ha tid att designa om bloggen så att det ger utrymme för det.
Med det sagt kommer glaset fortsatt vara tomt ett tag framöver, men påfyllningen är på ingång eftersom juicen definitivt inte är slut.
Fotnot: Under tiden kommer jag skriva korta omdömen om allt jag tittar på, spelar och läser på Twitter via @ettglasjuice för de som är intresserade. Där kommer det även märkas när bloggen drar igång igen.
Berg begrundar – september 2012
September blev fortsatt huvudfokus på film när vi stadigt arbetar oss igenom allt osett i filmsamlingen samtidigt varvat med lite fullständigt nya bekantskaper. World of Warcraft och Songpop har tagit upp mest speltid men det utan att jag egentligen spelat speciellt mycket av något.
Spelat:
- Amazing Alex (iOS)
- Driver: San Fransisco (PC)
- Guild Wars 2 (PC)
- Hero Academy (iOS)
- Puzzle Craft (iOS)
- Songpop (iOS)
- World of Warcraft (PC)
Tittat på:
- 9
- The Abyss
- Dr. Horribles Sing Along Blog Säsong 1
- Horsemen
- In Time
- Matrix Reloaded
- War Horse
- Wild at Heart
- X-Men
- X-Men 2
Läst/lyssnat på:
- Metro 2033 av Dmitry Glukhovsky
In Time [Film]
Bakgrund
Efter att ha sett någon trailer för filmen för ganska länge sedan tyckte jag att konceptet lät väldigt spännande och var även nyfiken på hur bra Justin Timberlake är på att axla huvudrollen. Själva tittandet tog sedan plats när filmen var ett av några alternativ som Jonas hade att föreslå en lugn vardagskväll.
Färskpressat (+)
- Intressant koncept som fungerar väldigt bra såväl som grund till såväl samhällskritik som spänning.
- Stilig och mestadels fartfylld.
- Konceptet att ingen blir fysiskt äldre än 25 ger upphov till många scener med många snygga människor. Snyggt. Sexigt. Lite som en Justin Timberlake-video.
- Början av filmen behandlar ganska många intressanta sociala dilemman med direkta paralleller i verkligheten.
Sötningsmedel (-)
- I vanlig ordning utforskas inte konceptet i någon större utsträckning utan fungerar mest som en språngbräda som det sedan byggs en relativt platt film på.
Underhållande thrilleraction med ett intressant inramning som dock föga förvånande inte dyker särskilt djupt i outnyttjad potential.
Dr. Horrible’s Sing-along Blog Säsong 1 [Webbtv-serie]
Bakgrund
Jag snubblade över Dr. Horribles Sing-along Blog långt innan jag egentligen hade sett något från Joss Whedon eller visste mycket om serien över huvud taget. Efter att ha sett det första avsnittet på Youtube visste jag dock att jag ville se mer. Spola fram ett antal år och jag sitter med en av Linnea inköpt blu-ray-utgåva av serien och den inte ens timme långa serien som jag skjutit på att se i ett antal år ska äntligen upplevas.
Färskpressat (+)
- Konceptet med en misslyckad superskurk som bloggar om sitt försök att bli en del av de mer lyckade superskurkarna är genial.
- Neil Patrick Harris är helt fenomenal i sin prestation som Dr. Horrible med silkeslen sångröst och träffsäker komisk timing.
- Nathan Fillions plumpa Captain Hammer är även den välspelad och olidligt osympatisk.
- Handlingen tar oss genom tre femton minuter långa avsnitt på en resa längs med hela känslospektrat.
- Underhållande och minnesvärd humor.
- Musiknumren är övervägande välskrivna och osar kvalitet och underhållning.
Sötningsmedel (-)
- Felicia Day är bra i sin roll men drar tyvärr ner kvalitén på musiknumren från makalösa till "bara" fantastiska.
Ett måste för alla som gillar humor, musik, Joss Whedon, superhjältar, superskurkar, bloggar och/eller underhållning. Dr. Horrible's Sing-along Blog är kreativ humor presenterat med hjälp av välskriven dialog och välljudande musikalnummer. Med andra ord; awesome.
Bourne Ultimatum [Film]
Bakgrund
Direkt efter att ha sett klart Bourne Supremacy gav vi oss på trilogins avslutande del Ultimatum. Vilket också har sin förklaring att jag nu någon vecka senare har svårt att särskilja de två filmerna från varandra.
Färskpressat (+)
- Snygg, snabb och stilig action.
- En än mer intressant djupdykning i de bakomliggande händelserna i Bournes historia.
- Större finess och snyggare vändningar i handlingen än Supremacy.
Sötningsmedel (-)
- Jag minns inte riktigt, vilket inte nödvändigtvis är ett särskilt bra tecken.
En av trilogins starkare delar som dock visade sig inte vara riktigt så minnesvärd som jag upplevde den. Gav dock ett sug efter mer Bourne!
Bourne Supremacy [Film]
Bakgrund
Efter att ha sett Bourne Identity minst två gånger och somnat efter halva filmen en tredje gång blev det äntligen dags att ta tag i resten av trilogin. Primärt för att förbereda inför att se den nysläppta Bourne Legacy.
Färskpressat (+)
- Snygga och rappa actionsekvenser som är bland det bättre i genren.
- Intressant fortsatt djupdykning i Bourne-mytosen.
- Karaktären Bourne är iskallt hård på ett sätt som drar tankarna till en modern James Bond.
Sötningsmedel (-)
- En mer linjär och rättfram film än sin föregångare som aldrig direkt förvånar eller överraskar.
Fortsatt välregisserad och hektisk action men som saknar lite av den substans eller finess som Identity.
9 (Nine) [Film]
Bakgrund
Redan vid första teaser-trailern visste jag att 9 var en film som jag inte kunde missa. Den visuella stilen och postapokalyptiska atmosfären var som skräddarsydd för min smak och att Tim Burton hade något finger med i leken ökade hypen. Därför är det också konstigt att filmen fick stå länge i hyllan innan bluray-skivan äntligen fick snurra loss i maskinen.
Färskpressat (+)
- Fantastiskt snygg visuell stil med lika delar postapokalyps som steampunk och trasdockor.
- Atmosfären är tät och passar filmen utmärkt.
- Thriller-action på hög nivå där känslan av att man aldrig går säker i denna undergångna framtidsvärld är ständigt påtaglig.
- Härligt uttrycksfulla karaktärer som genom enkla medel lyckas fånga mitt känslomässiga engagemang tidigt.
Sötningsmedel (-)
- Möjligen hade några fler lugnare partier med möjlighet att bekanta sig med karaktärerna lyckats knyta än starkare band till dem, och därmed stärka känslan av fara.
Vrålsnygg postapokalyps med härligt mörk atmosfär och stämning. Inte riktigt det man kanske är van vid för animerad film men just därför har 9 en unik stil som den bär väl.
Kommentarer
- Micke om Glaset är tomt, men juicen inte riktigt slut
- Andreas Berg om The Dark Knight Rises [Film]
- Krille om The Dark Knight Rises [Film]
- Andreas om Black Swan [Film]
- Berg begrundar – juli 2012 « Ettglasjuice - Blogg om spel, film, tv m.m. om Splinter Cell: Conviction [Spel PC]