Ettglasjuice
18Feb/120

Betaintryck från Tera: Första intryck och Sorcerer

Efter en 180 graders sväng gällande min inställning till nya MMO (jag svor för bara veckor sedan att aldrig spela ett MMO igen) har jag inte bara inhandlat The Old Republic utan även förhandsbokat Tera så att jag och Linnea har kunnat prova på betan. Igår spelade vi vårt första pass och levlade upp varsin karaktär, jag som sorcerer och Linnea som ranger, till level 11 och kom därmed också precis ut i stora vida världen från startområdet.

Första intrycket av Tera är överväldigande positivt. Spelet är fruktansvärt snyggt och designen är till största del helt fantastisk med stor variation (viktoriansk steam-punk som möter Alice in Wonderland-osande monster som möter både det ena och det andra)  och varenda liten designaspekt har fått mig att antingen tappa andan eller rysa av mysigt välbehag. Förutom den lilla (inte så väldigt lilla) aspekten att de små lolita-varelserna Elin, som inte ser ut att vara en dag äldre tolv år, framställs på ett sådant sensuellt sätt. Att sätta ett par grenlösa byxor på ett barn är INTE ok, någonstans. Även de andra människoliknande varelserna har väldigt utmanande klädsel men, med undantaget rasen Human, i de fallen är de dels VUXNA och dels är männen nära lika lättklädda och sensuella som kvinnorna. Det gör mig dock arg att något som annars osar av designglädje ska besudlas av en sådan skev kvinnosyn som dessutom spiller över ordentligt långt ner i åldrarna, ugh.

Men även om det känns moraliskt förkastligt att acceptera det är övriga delar så starka att jag gärna vill ge Tera en ärlig chans. Klassen Sorcerer som jag valde att börja spela som, och då som den galet söta rasen Popori (till vänster i bild ovan), har också varit oerhört underhållande. Det gör stor skillnad med de mycket mer actionorienterade striderna där allt i världen är fysiskt närvarande och man siktar själv med attacker, undviker fienders attacker och hur man positionerar sig i världen är något mer än bara "don't stand in the fire".  Även strider mot grisungar blir intressanta när det aldrig blir så simpelt som att markera en fiende och sedan utföra sin dps-rotation.

Nästa pass (som nog blir idag) ska jag ta mig an en närstridsklass och målet är att under betan känna på varje klass tillräckligt för att veta vilken som blir den primära att spela med om spelet inhandlas när det släpps i maj.

Av Andreas Berg

Systemvetarstudent på dagen, podcastare i Farfararsparadoxen på natten.

Kommentarer (0) Trackbacks (1)

Leave a comment

(required)