Ettglasjuice
19Apr/121

Red Riding Hood [Film]

En dålig film är lätt att återhämta sig från. Den förpassas till en mörk vrå i minnet där den får skämmas tillsammans med dess gelikar. Men en halvdan film som har stora potential att vara en fantastiskt bra film är jobbigare. För här stannar den gnagande känslan av "om ändå..." och att man verkligen har gått miste om något som skulle kunnat vara så bra.

Red Riding Hoods "om ändå" återfinns i filmens fokus. Vi får uppskattningsvis 10 minuter på oss att lära känna karaktärerna innan filmen är i full gång. Det är på tok för lite tid för att skapa någon form av känslomässiga band till karaktärerna. Resultatet blir att jag inte bryr mig det minsta när någon i filmen utsätts för fara eller ens förlorar livet.

Problemet är att filmen i övrigt har både en spännande mytologi, som är en härlig nytolkning av bröderna Grimms klassiska saga, och också innehåller bra spänning och action. Hade man lagt mer tid på att bygga upp karaktärer och deras relationer samtidigt som man befäst rädslan inför vargen i skogen skulle kommande scener fungera så mycket bättre. Eftersom det då skulle stå känslor på spel och faktiskt betyda något.

Ett helt ok actionäventyr som dock helt saknar substans på grund av underutvecklade karaktärsporträtt.

Av Andreas Berg

Systemvetarstudent på dagen, podcastare i Farfararsparadoxen på natten.

Kommentarer (1) Trackbacks (0)
  1. Jag hade ju läst boken ‘bakom’ filmen före, och håller ju med dig om att det finns en massa potential. Genom att ha läst den hade jag ju lite bättre koll, men tyckte ändå att det var svårt att få grepp om händelser såväl som karaktärer. Oerhört synd på en bok som är väldigt välskriven.


Leave a comment

(required)

Inga trackbacks ännu.